Marknaderna, speciellt colombia flowermarket med stora solrosor och Londons bästa kaffe, gatomusik och mymmel. Och borought market mat marknad med alla dess dofter och billiga luncher.
Clubarna. Jag kommer sakna att dansa bort nätter i kallare, på små clubar. Dansgolven då musiken är så bra att fötterna inte kan stå still, danssvetten som fastnar i luggen, med alla fina människor, gemenskapen och pojkarna som tittar på dig bakom blyga ögonlock. Där du dansar bort nätter och glömmer bort tid, tar natt bus för sent och sover för lite.
Parkerna. Londons parker, som alltid finns där om man vill andas ut. Alla picnics vi har haft i dem. De gånger vi vilat de blå i dem, spelat spel och ätit så mycket gott att vi inte orkat gå där ifrån utan legat och pratat och sett på molnen som seglar på himlen. Speciellt gillar jag green park utan att ritkigt veta varför, tror för att det är lätt för mig att ta mig dit med tub. Men hamsteds hills utsiktgt är alltid breath taking.
Artigheten. Jag är hemst förelskad i den engelska artiheten. Man ber om ursäkt för allt, sorry hoppar ur mummen om man bara råkar röra någon, inte höra något, eller glömma något. Please, och frågan hur man mår, att det är trevligt att träffas vid första handslaget.
Kulturen. Jag älskar att det finns fler museum än vad jag har besökt i mitt liv, konstgallerier, fotogallerier, desingalleri. Teater, musikal, komediclubar, musikaler, gatumusik, gatokonst, festivaler, konserter, finns hur mågna bra små band gigs som hälst! det kryllar av kultur!
Argegettur. Jag tröttnar aldrig på att gå överbronarna över themsen. Stanna till och se hur ”gerking” ”st paul” ”tate moden” ”canariawalth” blir en tavla. Alla dessa byggnader ifrån olika århundrandren, papiga emot horrisånten. All historia de bär med sig. Vilka olika former de har, och på något vis bildar de alltid den bilden av London jag vill minnas. Det är först vid themsen man verkligen känner att london är london, med big ben, London eye och alla broar. Man står i allt de där turistiga som får staden att sälja, och turiserna att vallfärda.
Anonym. Här är jag ingen. Jag är en av dem som bara bor här. Ingen orkar ens bry sig, vända sig om, eller komma ihåg mig. Hur jag än kommer klä mig, vara eller inte vara. Det är för många människor för att du ska bli någon. Oftast gillar jag det. Ingen tittar om de tycker jag har konstig frisyr, klänning eller bara råkar vara klädd i rött med världens största rosett. Om de gör de, ler dem gillande. Jag gillar vara än i mängen ingen alls, men ändå någon på mindre gator, i smala kvater. Men det är två delat, sena söndagar då trötthet, tristess och den totala ensamheten slår än i magen önskar jag att någon på tuben kunde le vänligt. Sätta sig ner och prata för vi bor ju i samma kvater, eller kankse till och med på samma gata. Efter 1 år känner jag inte igen de som bor i husen närmst mig. Främligar, dem är ingen. Som jag. Om man gör bort sig på en pub behöver man inte oroa sig, chansen att du träffar personen är mindre än minimal. Det svider åxo när det är den där söta pojken som du aldrig frågade efter hans nummer för du var för feg, och vetskapen att du springer inte in i honom hur som hälst. Vilket gör att man måste våga fråga direkt, vilket är bra för det mesta.
Cafer. Det finns starbucks, pret, nero och andra kjedjor över hela jävla London utan själ. Det är svårt men de går att undvika. Jag kommer sakna cafer som ligger gömna, som det inte finns ett annat som är lika dant. Som de blommiga där sofie bor, eller de bakom watlerloo bridge, de som ligger på essex road i angel. Sådana kaffer som man får leta efter, men aldrig glömmer. Sådana kafer som inte finns i Halmstad där moderna looken tar över allt och dödar det fina i en vanlig kaffe med mjölk som aldrig blir lika trendigt som have it you way capitcionos och latte.
Pojkar, pojkar, pojkar. Och ja, jag tror det är något speciellt med de engelska pojkarna som är uppväxta med beakt beans on toast. De har så mycket som svenskar pojkar inte har. Jag kommer sakna dem.
Shopping. Även om de tre vånings byggnaden som är topshop inte lockar lite mycket och kanske inte häller är lika fantastik så finns det en viss frihet att kunna leta runt på topshop.com och sedan faktist gå in och hitta i butik. Vi ska inte glömma jew luis, vårat älskade primark, kath kidsson, och små vintage butiker i östra London.
Språket. Jag kommer sakna att inte prata engelska.
London. Jag kommer sakna London, det som man aldrig kan sätta fingret på men som är London. Enargin, pulsen, avgaserna, stressen, vädet, stilen, charmen. London är London.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar