En biograf fredag.

Ikväll ska jag möta sofie och hennes lillasyster Emmie utanför biografen
vi ska se denna
och jag ska ha med mig svenskt godis. Mumms.

vecka nummer 8, ett glittranade bokmarke.

Jag har en vän i USA, några mil utanför New york har hon gjort som jag. Tagit en resväska tryckt ner saker som man tycker man ska ha användför, kläder, bilder böcker och åkt. Rest, för upptäcka, leva och få perspektiv.
Vi skriver på facebook, msn, och mail. Jag ser på hennes bilder, hon utanför en Limocin, en gultaxibil, amrikanska pannkakor, stort hus, egen bil.
Jag kollar ibland flera gånger per dag hennes blogg, läser och pratar på skype. Ibland känns det hopplöst. Som att jag trycker min näsa emot en fönsterruta och ser ett liv på gå i ett annat rum. Där jag aldrig riktigt kommer in.

För ett år sedan höll min klass på med slutproduktionen "Den svenska ensamheten", jag minns att jag hade prov, mycket att göra, men ännu mer att tänka på student, körkort, bal framför allt sommar jobb som jag över allt annat ville ha men inte visste hur jag skulle få. Jag var mitt uppe i min föreläsning, mitt slutarbete, min lästräning. Jag tänkte för mycket och mitt liv är lite raka motsatten från i dag.
Slutkörd i februari 2008.

Mitt i allt så packade jag och frida två väskor och med hennes familj bar vi i väg på skidsemmester.
Jag och frida i ett rum, men världens minssta toa där dörren gick in på toaletten, som vi skrattade, åt godisk och körde skidor. Jag ska föralltid minnas den tid som den bästa med Frida. Livet var för bra för att vara sant. Och jag insåg att det finns ett annat liv än skolan. Det finns och snart är det jag som är kung. Jag ville inte hem, ville stanna där på en bergstopp, med dans på afterski öl och snowbord. Varför skulle jag hem och ta studenten?
När jag och frida satt i sitt liftarna och pratade, solade och tänkte. Så tänkte jag att kanke nästa vinter att detta är mitt liv. Jag och frida (sofie så kalrt) i en alpby. Varför inte?
Jag och Frida skämtad om att man man kan leva tillsammans på med en hopplös liten toa och en toadörr som går in så klarar man allt. Vi skulle klara allt.

Det blev vår och planerna ändrades. Det blev ansökan till London, samtal och engelbiljett. Det blev att packa ner sitt liv och ge sig av. Underbart och svårt.
Men svårast var att säga hej då till Frida. Frida som varit en så natulig del av allt, mina problem, skratt, ångest, plugg, vardag.
Hejdå
Och även om jag vet att det var en natulig väg, en nödvändig att hon åkte för att fånga sina drömmar och jag minna. Gör det så himla ont i mig.
Jag grät mest för att lämna henne, känndes som allt annat skulle finnas kvar när jag kom tillbacka men inte hon, klart finnas men aldrig aldrig på samma sätt.
Som jag grät utan att någon kunde trösta, Ringde Frida och grät och inte förstår hur jag skulle få vardagarna att gå utan hennes skratt, knasiga lösningar, dåliga humör, hennes virrighet och helt okontrolerbar, oplanerade sätt att vara. Hur? Hur?

Jag saknar henne så mycket.
Frida jag saknar dig.

Kan se henne cykla i väg den sommarnatt vi säger hej då vi ses snart för sista gången. Vi vet att vi ljuger, vi ses inte snart. Det kommer ta evigheter, och evighter tills vi ses.

Jag är en vän i USA, hon pratar amrikans engelska med knorr och jag brittisk.
Och även om vi mailar, msnar, skypar, facebookar så saknar jag att ha henne i min sofffa och se dålig amrikans film, cykla med henne och måste vända för hon glömde nycklar, eller mobil, eller lås. Jag saknar hennes humör, skratt och humor. När man frågar vad man ska laga för mat svarar hon "något lätt". Hennes sätt att se livet på ett annat vis än mig.
När jag saknar dig Frida tänker ja alltid på österike resan.

Frida, Det kommer vara du och jag i österike för alltid. Det var veckan vi lyssnade på låten "ihope you have your time of your life" Men den meninen börjar ett brev till mig ifrån dig.
Ibland lyssnar jag på den låten på tuben bara för det är vi i österike.

Det är pecis ett år sedan vi var i österike så
Till min vän i usa.
Följ ditt hjärta, lev ditt liv.
Om det är så en evighet jag måste varandra innan jag träffar dig igen så är det värt det.
I hope you have your time of your life.

Om vi klarar leva tillsammans i en vecka med världens minsta toa
och en toa dörr som går in
Då klarar vi allt, kom i håg det när aupire livet är svårt
För dig <3

det är mitt eget fel, vad som än händer med mitt hjärta.

Jag biter i det sura äpplet gång på gång.
fan.

jag vill ha blommig falukorv til lunch!

I går åkte jag och sofie till en affär i London som heter "tottaly sweden" där köpte vi sådant vi saknar.
Så till lunch blev det falukorv och snabbmacaroner och det känndes som himmelriket.
Och förtillfället regnar det inte.

Jag kom på mig själv att tänka på ett ögonblick om du var på väg hit, eller här ifrån.

Apiure livet är inte alltid en dans på rosor, det tror jag vi alla har fått erfara mer eller mindre om det inte är det ena så är det andra.
Men i dag återvände hon. Mitt hopp och helande tröst som Lars winnerbäck sjunger. Utan henne finns det många äventyr som aldrig skulle blivit av, många misstag skulle jag aldrig gjort och aldrig så många framgångar och upptåg. Det skulle ha blivit mer sömn, mindre dans alltså mer tråkigt och mindre roligt.
Jag hade gett upp fler dagar, låtit de passera utan vidare utan henne.
Känt mig så himla ensam. Otoligt ensam. I en ny familj, ny stad, ny gata, nytt språk, nya vänner, nytt liv. Är det skönt att en sak är det samma, fast pungt och mening.

Resa själv utan någon jag känner väl kommer jag nog aldrig göra. Sedan får de säga att jag är osjälvständig och inte lika modig eller utmanande. Det är okej, sofie kommer antaligen stå vid min sidaprata om något jag tycker är lite halv knasigt eller om mat, musik, och livets teorier.

I mitt huvud har jag redan börjat skriva på listan igen. En ny Lista över saker jag vill göra med sofie i London "så fort vi kan listan. "
I dag gjorde vi inte så mycket, hon visade allt min mamma hade prackat på henne och fyllt henns resväska med, allt NÖDVÄNIDGT jag inte kan leva utan (tack mamma)
Sedan visade hon mig skärbrädan som ska med på picknick och klännings progeten. Vi gjorde världens godaste cabonara till lunch.
London gör oss besvikna med snöblandat regn och vi vill fyrsa i hjäl, för att tinas upp av varm vår sol nästa vecka. På nyhetersna sa de att det var den kallaste vintern i UK på flera 100 år. Varför skulle jag vara här detta året då?
Kokade ägg i morse det blev perfekt kokt och jag förvånade mig själv, bra start.

Hon återvände
Precis som flykt fåglarna återvänder
Precis som flygt fågar tar med sig vår
tar sofie tog hon med sig lite solsken i blicken som livar upp allt i ett hektist storstads liv. :)

Träffar en pojke med förkärlek till sverige.

Lördag.
Jag sover så länge jag vill. Vaknar av att solen skiner in igenom fönstret. När hände det senast? Insperad av sol blir jag alldes vår glad och öppnar balkång dörren och spelar hög musik och jag fryser inte. Dansar. Känns knappt att fönstret är öppet och äntligen tänker jag ätnligen.

Det är fotbollslördag och tack o lov ska jag inte åt samma håll som de som ska se matchen. Stör mig på mina mps hörlusrar som gått sönder fast det är fint marke och jag varit rädd om dem hörs kent nu bara i ena örat.

Förra gången åkte vi skriskor, det kallades nog en dejt. Nu är vi bara vänner och jag fattar inte skillnaden. Hans ögon är precis de samma och han instenserar på att betala. Vi åker inte skriskor vi springer emot ett tåg som vi vet att vi inte hinner med, fast vi springer. Typiskt londonbor att jaga minuter när nästa tåg går om 4 min.

Känns som Greenisch park är lite extra fin nu när solen lyse igenom molnen och hög ifrån kullen känns det som man kan se hela London. En dag ska vi kankse åka longbord här. Igenom parken.
Pratar om tider som bara går och aldrig kommer igen.

Går igenom marknaden, han berättar att han gillar ljudet av marknader och indiskmat. Jag gillar jackten på den rätta saken på marknader och italienskmat.
Dricker kaffe på ett organic kaffe cuppeticno mjölkskummet smakar coco och jag tror jag börjar förstå hur komlext det svenska språket är. Nyfinkna frågor får inga kloka svar och jag tänker på mina gammla svenska lärare. Vad 17 är skillnaden mellan "en" och "ett"?

Solen går ner nu och det blåser ifrån vattnet. Det faller ett nytt ljus över greenisch som jag vet min kamera lins aldrig skulle kunna fånga med rättvisa. Därför låter jag bli att ens försöka. Han vet att det ligger en pub där, precis vid vattnet.
Skrattar åt mig när jag säger att jag tar sammal öl som honom. Han verkar veta så mycket om öl och jag berättar om mamma och han skrattar mer, bilden blir skev i min kjol och kankse brukar engelska flickor inte dricka stora öl glas?

Vi tar tåget tillbacka till ett London som är så mycket mer stressigt och stort. Men alltid lika lockande. Pratar om konserer, tvivel och säger hej då på tunellbanan precis med en man börjar stå och skicka om att han är utsänd i från gud.
Trevligt att träffas
vi hörs.

Min nya favorit frysiyr till ett halv kort, halv långt hopplöst hår .

Äntligen lite vårkännslor jipiee

Park, tänk longbord på den "gatan" oh!

tänkte inte på det då men ser det nu
vilka vackra moln.

Himlen ser så praktfull ut ifrån marken.

Smaka och minns.

Jag sitter i ett engeskt kök äter mammas rostebröd fast jag själv bakat det, och mammans hemgjorda björnbärsmemellad som jag inte kan äta på något annat börd än mammas rostebröd.
Jag äter och tråtts att jag fortfarande sitter i det där köket är jag någon helt annan stans.

Det är juli och varmt, på vår altan är det ännu varmare och himlen är blå, jag hör fåglarna sjunga och alla sitter i pjamas och morgonrock och det luktar kaffe.
Efter frukosten ska jag till standen eller cykla till ett sommarjobb.
Pappa läsertidningen, telefonen ringer och det är min syster och mamma svarar. Jag är morgontrött, kisar emot solen.
Efter frukosten går jag runt i vår trädgård och jag har solen i nacken och sommargäs under fötterna.

Ätit upp mackan nu, jag är tillbacka till det engelska köket och sommen hemma minnen är borta.
Men jag vet att vajre gång jag äter den mackan kommer jag hamna där igen.
På alltanen i juli. Så fint, oförstört och så fruktans värt långt långt bort.

Fredag.

Det är fredag.
Det är nästan stjärnklart över London. Om jag står på tå så ser jag tv tornet vid regrentspark. Det lyser, då känns det så nära. Parken, och parken känns nära stan. Med staden menar jag bakerstreet och med bakerstreet menar jag nog oxfordstreet. Närmst är fotbolls arean, ovanför den stjärnorna och månen.
Det är en vacker kväll, en kall sådan.
Många flickor i 10 cm klackar och kalassstrumpebyxor kommer frysa i natt, lika så pojkarna som var för coola för vantar och vissa är så coola att det inte ens har jacka.
En vacker natt, en galen, sorlig, rolig, ensam, tvåsam, hopplös, sömlös natt. Beroende vad vem man är och vad man gör.

Jag gör väldgit lite, har inte gjort så här lite på en fredagskväll sedan agusti.
Hostar ibland.
Men ser på svensk tv och amrikansfilm och äter jätte söt och stor och god cupcake och mer svensk kaffe, clementin och knäckebröd och hostar och känner att jag är trött.
Önksar att jag kunde trolla bort allt vad förkylning är.
Ska göra mitt bästa med att sova nu
vakna sent
Så skönt, underbart härligt fint.

I dag har jag bakat mammas rostebröd, ska ha till furkost i morgon MUMMS. Jag har även suttit i parken ibland gula krokusa på en bänk och vänt mitt ansikte emot solen och tänkte "ladda batter" Sett folk gå, cyckla, vandra med hundar åka skejtbort och lyssnat på "mumminpappans meomoarer" en fin bok som får mig att skratta och bejaka livet.

Godnatt sverige
God natt London

Ifrån det ena till det andra.

I går satt jag på hustrappen och drack svensk kaffe, rostadmacka med jordgubbsmarmelad och solen sken och vårknoparna gjorde mig sällskap och jag tänkte visst gör det ont när knoppar brister, varför skulle de annars tveka?

I dag är himlen grå igen. Lätta regnskurar och jag vilar mest för att förkylningen ska släppa taget om mig en gång för alla. Men den vill inte, vill inte.
Medans jag väntar på att den ska göra det gör jag sådana här fina fågar. Det borde du med lära dig. Jag gillar duvan.

Twinings.

För några dagar sedan (minns inte hur mågna) Så var jag sofie på Twinings.
Det var en helt vanlig dag som antaligen hete tisdag, eller onsdag.

Solen sken och allt var vackert och lite lite kallt.

jag var tidig och njöt av sol och hur fint allt var
Så ont att det gör ont i en.

Solen i ögonen.

På Twinings kan man köpa jätte dyrt te och kaffe
fina koppar
och se lite på ett museum.
Fin fint.

Alla hjärtanes då!

Jag köpte nya strumpebyxor förra veckan.
bara för att
Det en dag ska bli vår
och jag tänkte
röd kjol och solsken i blick
och pricken över i:et blir dessa fina

Att ifrån samma säng, lyssna till samma regn.

Det regnar våldsamt emot mina sne taksfönster
Det låter så himla vackert.

Oooho för elden som bränner ut mig.

Jag har massa bilder att visa, saker att berätta om!
men jag är sjuk, sjuk, sjuk.
Kan inte, orkar inte.

Det fungerar inte att vara sjuk, måste liksom jobba ändå lite grann.
Var hos en engelskdoktor hon pratade snabb engelska.
Jag hoppas min kropp och jag klarar de här utan piller.
Det känns som vi kan det.

återkommere när jag har mer friskhet i mig.

Helgen bättre sent än aldrig.

Fredag.



Sofie kommer släpandes på väskor, vi äter massa mat innan vi går till den bästa stället vi varit på, kankse sedan vi kom till London, kankse någonsin.
Det blir inte många timmas sömn för sofie innan hon går ut i den tidiga morgonen och tar sig till sverige.

Lördag.

jag vaknar Långsamt och irrar runt på ett museum för att hitta ut, där utan för möter jag siri.

Vi går runt och ser på kläder i från andra årtinonden
Skor, kläningar, ifrån förr och nu

Som vanligt gillade jag museshoppen
där kunde man köpa sådana här fina knappar

Pampig ingång till vitoria and albert museeum
Sedan åkte vi till en död mans hus
han hadde salmlat konst hela sitt liv
Det var den konsten vi beundrade, fina tavlor, glas, med mera.

jag åkte hem och åt sen lunch, sov och fixade mig
Träffade Linda och åt jätte god mat.
Sedan tog vi oss till favorit haket som bjöd på bra musik, dans och pussar på en söt engelsk advokatspojke.

Söndag.
Det blev söndag och alla hjärtans dag.
Jag åt lååång och god frukost och öppnade mina alla hjärtans brev :)

Det innehåll godishjärtan, en söt klocka, ett fint linne och gott te som jag dricker just nu.
Fint hjärtan kort ifrån stora syster och marian karameller som jag älskar.

Sedan begav jag mig på tuben på paket jackt
Det påminne lite om när jag var liten och fick ledtrådar när jag fyllde år.
Efter två hotell så hittade jag det med paket som väntade på mig.
Jag tittade lite på topshop, provad jeangs shorts och klänning som inte var nåogt att ha
Sedan åkte jag hem städae mitt rum och med spänning öppnade jag mina paket!

I paket ifrån mamma låg svensk kaffe, mellita filter och kaffe sak och skopa. Så får jag är mer frisk ska jag brygga kaffe <3
och sötmandlar som är så sjukt gott.

I paket ifrån storasyster låg rosseter man kan ha i håret, och på kappan eller tröjan.
Tack så mycket

Älskar er! <3

Sofies ullekofftor återvänder inte, men hon gör inom 7 dagar.

Det är fredag.
Sofie har packat en väska med ullekofftor som inte får återvända.
Sofie återvänder tur är det.
Först ska hon till vår hemstad täckt i snö.

Vi har ätit så himla mycket mat.
Mossarella och tomater
sallad med advokado
köttfärsbiffar, med kyltpotatis, brbq sås och yourgut
och hallonsmulpaj med ikea vaniljsås.
Vin, permisan ost och oliver.
Kaffe,

Nu ska vi diska lite, sträcka ut våra fylla magar innan vi hoppar ner i dans klänningar
sedan ska vi dansa igenom en park och ner i en källare
i den källaren ska vi dansa
vi hoppas vi kan önska en låt som denna

Almost there.

Vad gör vi! Vi åker tuben.

Det är lördag. Om du frågar mig skulle jag säga morgon. fast klockan har passerat 12. Vi är på end stationen på min linje. På nätterna berättar människor om att det inte är ett fin område. Folk sjuktervarandra och man måste vara försiktigt. Men klockan 12 på en lördag känns det bra. Även om man kan se de slitna, de nötta, det stötta husen. Och helt plötsligt är jag den ända blodinen på gatan.
här hittar vi en marknad och ibland skort hittar vi fina och billiga skatter. Sådant gillar vi.

Knapp jakt.

Marknad.

Det vi gillar mest är detta. Massa fina tyger som kostar 12 kr metern.
Hurra!
Sofie ska sy en klänning i tyget hon håller up.
Hur fint som hälst.

Efter vi lämnat marknaden åker vi tub till centrala delarna
Vi hittar äntligen till scandinatian kitchen och det är ren total lycka
när vi inser att vi kan köpa fil där
Tror inte ni i sverige kan förstå hur mycket jag har saknat fil.

Jag gör fil reklam.
Se så lycklig man blir av fil!

Så lycklig att man kan hoppa hur högt som hälst.

Till lunch äter vi mexianst och här händer dagens snällaste handlign
Hela markanden har vi känt på alla advokado vi sett utan att hitta den perfekta
Här hittar vi den
och då kan man tydligen inte köpa den?
Man vi frågar snällt två gånger
andra gången ger chefen sig och vi FÅR advokadon GRATIS
Det gjorde vår dag kan man säga.

Vi är på väg emot ett te museum och går igenom chinatown,
vackert.

kommer ner till vattnet, hur fint som hälst.

men va nu!
te museet sängde för en halv timme sig
järnspikar
så besvikna vi blev
Suck, vi tittade på denna fina byggnaden som ligger mitt emot
en domstol
innan vi bästemmde oss för att varana upp till soho igen och dricka te

Vi dricker te på det här fin fina stället
apsolut ett besök om du kan
Man får lukta på vilket te man vill ha innan man köper.
Man kan köpa teerna efter
Man får egen te kanna och sil
och blåbärsmuffisen var jätte god
och de spelar lugn musik och hela kafet är väldigt trevligt och lugnt.

Vi bebysitter.
ha, vi lagar mest mat och dricker vin och äter ännu mer mat
Så lätt var det
Sedan tar vi oss till caden och dansar och dansar och träffar vänner
på nattbussen träffar vi en tjusig agentiskpojke som pratar dålig engelska
men är så snygg att man blir svag i knäna och hjärtat.

Söndagen sover vi länge, äter frukost långsamt, duchar långsamt,
går långsamt, pratar långsamt.
Vi har bestemmt att vi ska träffa två unga engelska pojkar för att spela bowling
så det gör vi
vi hade inte så höga förvätningar på dem
Men det visar sig att de var jätte trelviga, att de har liknade mål och planer, musik och matsmak
så vi dricker kaffe och bowlar och skrattar och pratar
Sofie vinner,
Det har pojkarna svårt att hantera och skämtar bort det hela tiden.

jag var bara två P ifrån sofei att vinna.
Sedan säger vi att vi kankse ses igen och vem vet, det kanske vi gör.

Sedan äter vi god mat och ser filmen
prinssessan och grodan
vi älskar den.