När det var min födelsedags helg var vi på the roxy och där var en dansade pojkar med intatuerade stjärnor på underarmen. Han har liksom dansen i sig, människor runt sig, och andas musik.
Vi bytte få ord innan vi sprang emot en nattbuss och jag tänkte att om man inte tar chanser när de kommer i London kommer de inte igen.
Det är sådant man lär sig leva med på ett annat sätt här i storastaden.
I lördags natt tog vi oss till camden.
Barflys tånga dans golv och i antren ser jag hans rygg.
Flera låtar efter det mötter han min blick och ser på mig som
"du, var, när, hur"
Innan bitarna faller på plats
Förbrilt letar han efter mitt namn
och jag vet att hur jag än letar har jag ingen aning vad han heter
gissar en gång sedan säger han "louse"
och det får man ju ta som godkännt om man bara glömmer ett a.
fråga
sverige
italien?!
alla som säger jag ser så svensk ut
Det är en bra avslutnings låt och han dansar med jackan på
Innan han vinkar över folkhavet hej då
vänder ryggen
och försvinner ut i London natten
Jag tänker att om man inte tar chanser när de kommer i London kommer de inte igen.
Det är sådant man lär sig leva med på ett annat sätt här i storastaden.
Nu spelar de någon 60 tals saul och jag dansar
Nu spelar de "do you love me, now when i can dance" jag tänker på dirty daning och dansar mer.
Sedan står han där
pratar engelska i hög musik
jag hör nästan varannat ord
Nåogon hur konstigt var att vi sågs igen, något om att inte kunna låta det passera, att vi två chanser inte kommer tre.
Han ber om mitt nummer.
Det telefonnummer jag aldrig bryr mig om att lära mig. Men alltid tänker att jag ska lära mig.
En annan dag.
Ett missat samtal
och han är borta.
Jag tänker på henkes råd men när jag tar upp mobilen finns ettt sms om efter fest någon helt annan stans.
Inte i natt
kankse aldrig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar