Vi smyg startade med att fira sofies födelsedag. De gjordes med goakomole, salta kex, celleri, moretter, jodgubbar, ost och vin. Mumms! Sedan massa bra musik så klart!
Lördag:
På lördagen åkte vi på konst utställning. Helt fantastiska tavlor som förundrades över. Den var grattis och så se värd!
En sista hopp bild i London
Denna vackra veiw
Vi åkte gammal gammal bus nr 15 det var skumpigt men mysigt
vi åkte till tover of london och gick över tover bridge
Det hadde jag inte jgort sedan jag var i London förra gången då var jag väl 12
Det är konstingt, fast man bott här 1 år så blir vissa saker aldrig av
Vi gick på mat marknad och köpte jätte god lunch
Sofie var en kladde fia så är det när man balanserar med advokado och såser.
Vi vilade de blå i några minuter, köpte solrosor till Elliot och begav oss till noting hill och tillsammans med honom lagade vi en riktigt kalas middag
Vi åkte till vår favorit club
sceard to dance
pratade med dj sceard to dance dj, dansade helt galet mycket, glömde bort tid, pratade med pojkar som ska flytta till sthlm och plugga engelska, och små clubar i andra engelska städer.
helt plötsligt var cluben slut och det känndes så plötsligt och konstigt.
Länge stod vi med alla nya london vänner på trottoaren en ljumen sommar natt
kände hur allt växte i bröst korgen
över att allt är över nu
ingen mer indepop club på evigheter
(hur ska vi överleva)
Väntade på bussen och åkte hela vägen hem
en sista gång
Sofie vaknade tok tidigt och suckade över sin väska så högt att jag vaknade och hjälpte henne att stänga den.
Vi åt gröt med den där jävla kännslan och vi kramade henens familj och sedan drog vi hennes tunga väskor och jag kunde inte sluta gråta, jag kunde inte sluta gråta.
Vi pratade inte så mycket på tuben, alla stationer vi åkt för bi så många gånger, trycket i min bröst och sorgen att förlora något man älskar- London. Jag kramade sofie hårt och sedan grät jag lite till, bara för att det är för jävligt att vi lämnar. Och samtidigt så bra att vi gör det.
Jag gick på vägar jag aldrig gått förut och knackade på en dött och lämnade tilbacka ett tält, träffade Elliot på oxford street. Han fick mig att skratta, och vi vandrade och tittade på skor till honom och jag brände alla pengar jag hadde på present till fina människor. Jag hade helt glömt allt de fina man kan köpa här.
vi åt pizza och gick till en skivaffär där man kan hitta all möjlig fin inepopmusik. Tröttheten hann i kap mig då jag knappt sovit fyra timmar och jag åkte hem och åt gröt. Drack te och pratade med mina fina föreldrar som jag snart är hos igen. Oh vad härligt.
Och när sofie åkte tog London äventyer slut.
Denna veckan är bara en transportsstrecka till att jag åker.
De väntar nya äventyr nu, vi är redo för dem.
Och London, kommer alltid, alltid vara en plats i mig. Som jag en dag kankse rymmer tillbacka till då och då.
För man glömer aldrig sin första stora kärlek.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar