Elliot är sen och jag blir helt nervös över att vi ska missa tåg. När han väl kommer bär han två tält och känns alldes för lugn. Efter lite lätt förvirrig på kings cross sitter vi på ett tåg som tar oss på Derby ganska nära notthingham och den engelska landsbyggden ser precis ut som sveriges.
Vi åker taxi och fastnar i rusningstrafik som är så långsam att vi inte känner ruset, vi rör oss som en snigel fram i korsningar och rondeller och sedan ännu mera landsbyggd. Hela vägen nynnar jag på "Tallulah".
Det ser ut som en skogslänt ifrån en saga men är en camping med barnfamiljer och vi sätter upp vårat tält. Elliots är svårt att sätta upp och vi vägar lyssna på hans instrutioner som han läser för som vanligt kör jag och sofie på kännsla. Vi ser Allo darling och dansar, efter bandet öppnas dansgolv som är i stora tält. Man köper vin i en lada och det är färglada lampor i taket och de spelar så bra musik att vi inte kan stå still.
När det tälet stänger öppnar ett annat på camp sidan och vår vän och London bästa Dj scerad to dance spelar bra musik natten lång. Natten känns varm och vi somnar på hårda liggunderlag och vaknar av varmeutslag vid halv 10 på morgonen.
Lördag.
Festivalen var på något konstig som ett tåg museum. Man fick alltså möjligheten att åka ånglok och i bak vagnen satt vi alla på golvet medans band spelade musik. Detta var super mysigt. Det var även gig i en kyrka, i en lada och en lagom stor utomhus scen. Vi flöt runt ibland banden och pratade om musik och cd skivor och mat budet var inte så stort så två kvälalr blev det vegan indiskt som var förvånadnsvärt gott. Men lördagen slog min trötthet nästan ut mig och fast jag försökte vila så känndes benen som bly. Vi dansade med vårt nya favorit band antartica takes it från calinfoninen på dicot 60 special och sedan gjorde jag ett ta fatt försök i det stora tältet med spränga högtalare och ett ligg underlag har aldrig känns så tillförställande.
Av alla engelska människor som var där blev vi grannar med svenskar. Svenskar jag mest störde mig på vilken knasig och slabbig digalekt och att alla andra höll det rent med svenskarna drack för mycket och skräpade ner mer än vad resten av campingen gjorde tillsammans. Pinsamt.
Söndag.
Ja vi hadde tåg biljetter hem. Vi skulle lämna vid 7 och missa många bra band. Men thats life. Men så där ifrån ingenstans fick vi ett erbjuande att åka en bil till London mitt i natten i stället. Det gick ju inte att säga nej till och vi njöt av glass, kaffe, musik, efter sista bandet spelat satt vi i en liten bil som körde så fort de kunde emot London. Där väcktes drömen om att ha en egen club någon dag. England Vs Sweden, svenska pojkar och utanför susade världen för bi. De släppte av mig vid dörren.
De sa att London kommer sakna oss, dansgolven kommer sakna oss. Och de ville mest att vi skulle komma tillbacka så fort vi kunde och kunde inte se glansen i våra nya planer.
Jag förökte tassa upp till mitt rum på tå med tält och allt jag bar. Klockan var 2 på natten och jag skulle sova sjukt lite innan jag skulle jobba.
Men ändå kändes allt så fint, indetrack var det bästa vi någonsin kunde gjort.
Bilder kommer någon gång. När sofie vill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar