Förbandet var dansat och det var det vi gjorde, dansade. Pratade med band pojken som kom ifrån califonien och pratade sådan engelska som jag inte gillar. Han hadde glasögon utan glas.
Vi dansade ännu mer ner allo darling gick på scen. Och vi kunde alla texter(nästan) och jag kunde inte sluta le. Jag fick kramp i kinderna för att jag log så mycket.
De spelade tallulah
"I woudner if you want go there with me when I am finshed over here, if you not finshed with me"
Och ville mest gråta över att allt var så vackert, för att den låten är så fin. För att vår nya vän Elliot sat jämte mig och gungade i takt och snart flyttar vi i från den här fantastiska staden. Ibland betvivlar jag att vi gör rätt, och ibland är jag helt övertygad.
Det är bara det att inget kommer kunna ersätta London i mig, Inget kommer kunna ersätta Elliot, inget kommer kunna ta plasen ifrån indepopclubarna, gigen, barerna, parkerna, marknaderna.
Hur ska jag kunna fylla det tomrumet?
Hur fyller man tomrummet efter en 7 Miljoners stad?
Det går ju inte, det går inte, det går inte.
Det handlar om att glömma.
För att leva här måste jag glömma hur god mammas mat är, jag måste glömma hur fint det är att ha föreldrar, syskon, mormor och morfar. Glömma hur det är att bli kramad varje morgon och omhändetagen. Jag måste glömma hur härligt det är att cykla, Hur det känns att stå vid öppna hav, hur grönt det är, hur tyst det är, hur lugnt.
Det hanldar om att glömma.
För att kunna flytta hem måste jag glöma Londons puls, glömma hur det är att vara en av dem, Glömma hur det är att dansa till musik som går rakt in i hjärtat och snegla på pojkar som kastar blickar bakom blyga ögonlock, jag måste glömma alla affärer, alla konsthallar, fotoutställningar.
Det handlar om att glömma.
Om att alltid vara klämd i mellan två liv, mellan två städer.
Det handlar om att glömma och det gör alltid förfärligt ont. Så förfärligt ont.
Och sedan det fruktansvärda faktum att jag verkligen tror att jag hade kunnat bo här så himla många år till, kanske ett liv till.
Jag lämnade den stad jag växte upp i och hittade min hemstad.
Men jag vet att nya dagar väntar med nya tidsfördriv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar