Det var en vacker kyrka, och jag tänkte att detta livet är en del av mitt liv som finns en bägränsad tid. Det har ett bäst före datum, precis som mjölk. Tack o lov är det långt tid innan det datum passerar.
Jag är så delad i allt de där att det inte är värt att ge sig in i de tankegångarna. Men jag kommer nog inte kunna ge ett sådant liv, en sådan möjlighet till någon.
På gott och ont och det är precis i där jag är delad.
Kankse är det genitiken som spelar in, sedan är det nog mina drömmar. Det känns hemskt att nästa genariton ska behöva stå ett kast för det. Mina hopplösa naviva overkliga blå drömmar kommer en dag bli en konskivens för en helt okydligt liv.
Jag tror inte jag kan lova mina framtida barn någonting.
Hur gärna jag än vill kunna de, lova de något som är fast pungt.
En sak kan jag lova, att min kärlek ska vara en källa och de vatten som rinner där igenom ska jag dränka de med, hur mycket de tar, ska det alltid finnas mer för dem att ösa ur, hur trött jag än blir, vill jag har tålamod och enargi och ett lung för dem.
Jag ska lova dem att jag alltidsläcka deras törst på kärlek.
pungt.
Så här fint är London:
Tänk att alla dess byggnader överlelvde krig.
Fantastiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar