Jag tror nog att vi alla har något som vi är extra svaga för.
Mina saker är mest sådant som är blommigt, klänningar, kjolar och strumpebyxor. Det är väl lite som en last, speciellt strumpebyxorna som alltid känns som en evig jagt. Något som jag alltid letar efter. Och om jag hittar något jag gillar blir argumentet "Det är så svårt att hitta, och nu har jag hittat det och då borde man köpa för säkerhetsskull" Vilket har gjort att jag har en hel låda med bara strumpebyxor, hjälper det mig att tänka logiskt när jag är i en affär och hittar ett par nya? Ne, jag tänker samma sak i gen. Oh så fina, oh som jag har letat, måste köpa!
Sedan är det klänningar, klänningar man vill döda för, klänningar man köar för, klänningar som när man tar på dem förstår att man kan ha jätte kul tillsammans. Man ser sig själv på en mörknattclubb, i en park, på en middag, i ett fik, på en bio ja helt plötsligt ser man klänningen och vilket liv man kommer ha tillsammans. Hur man kommer vara varandra för evigt trogna.
Man tänker, kosta vad det kosta vill. Vi kommer bli lyckliga tillsammans.
Det finns typiska Lovisa klänningar, de är tajta upp till, inte uringade, ha djup uringad rygg och ska hälst stå ut efter höften. Jag hittade en sådan på topshops hemsida, tacka gud att jag bor i London och kunde skicka fröken karlsson att köpa den.
Nu är den min, jag hoppas vi får dansa snart. när jag var där inne köpte jag ett par strumebyxor så nu går lådan knappt att stänga men jag har letat efter dem, ni förstår.
Jag är säker på att vi alla har nåogt, det var litet av min eviga strävan.
Så här se de ut
Klänning:
Strumebyor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar