onsdag 16 juni 2010

Nästan som att vara 16 och tro man ska dö när man ser Håkan Hellström live.

Vi stod längst fram på allo darling
vi dansade
Det känndes som hela min bröstkorg ville sprängas av lycka
Det känndes lite som när jag var 16 och såg håkan, men bara nästan.
Texterna känndes precis så där pricksäkra som de är
Jag var så himla lycklig och glad
Sista låten stod jag armkrok med sofie
Jag viskade
London beby, varför ska vi flytta här i från?
Det finns bra svar på den frågan.
...

Men just då fanns inga svar alls
I morgon fanns inte
Det fanns bara ett
nu

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar