Du fastnar perfekt i min poloraid.

Det är söndag
Jag dansade i natt och saknar mina solglasöogon som jag glömde hemma
Han har en fin cykel och vinkar glatt och det känns lite som ett mirakel att vi båda är i tid.
Jag visar honom en gata i London han aldrig har sett, fast han bott längre i stan än jag.
Jag drömer om solrosor, egen trädgård och ett hus på landet.
vi lyssnar på blomstermarknadens ljud, det är nästan som musik.
Om att dricka londons godaste kaffe på en trottotar med Londons finaste pojke (ja det känns faktist så)
jag svär över att film rullen i min kamera är slut, att jag slösade min bort min sista bild i stället för att bevara något fint.
Vi pratar om kamror, band, semmester, musik, om att skriva vykort
Och han har tagit med sig sin polraid kamera och jag får föreviga denna söndag.
There is no time for us
vi säger hej då och vi ses på onsdag tror jag
och
allt det där jag aldrig säger
för
det känns som om
min bröstkorg ska sprängas
som ett fyverkeri av kännslor
jag aldrig skulle kunna sätta ord på
vad spelar det för roll
han är fin


En blek bild
och broder daniel sjunger
No time for us
och de har aldrig haft mer rätt.