Bit och bit igen.

London är ofattbart stort
Jag har inte bott här så värst länge, men tillräckligt länge för att börja få små perspektiv.
London är så mycket mer än oxford. När jag har frågat englelska ugna pojkar om vad jag borde se har do oftast en oförmåga att berätta det. Men de brukar svara "Not central London".

Om man kommer ifrån en små stad (ja sofie, små stad. Halmstad kommer alltid vara för litet för mig) Där man är van vid tre gator med affäer, två torg, och butiker man kan göra på en dag. Är London chockerande, okontrollertbart. Offta ser jag på stora varohus, jag affär efter affär, marknad efter marknad, så tänker jag "Detta är förstort, för mycket, för bra"
Jag som längtar efter kontroll, efter kännslan "här har jag varit förut" hadde problem i början då allt bara var nytt, nytt och förvirrande.

Men vi har följt råden, vi har tagit oss ut ifrån centrala London, där har vi mött saker vi tycker om och saker vi mest vill blunda för. Vi åker alltid emot ställen utan att veta vad som väntar oss där.
Men den fantastiska kännslan är att jag börjar få en överblick, en liten sådan. Att jag kan säga att oldstreet ligger där, ovan för det ligger Huxton, nära det ligger bricklane, ovan för det så ligger angel och islington, jämte islington är inte så långt ifrån krings cross, sedan har vi oxford, soho covent carden.
Jag kan lägga ihop pusselbitar, jag kan se ett mönster. Den är en härlig kännsla. Att den okontrollerade stora standen fortfarande är okontrollerbar, förstor. Men att jag kan välja ut pusselbitar ur den som jag gillar.

jag och sofie gör London bit för bit igen.
Om man ska gå ut måste man nästan gå till ett ställe två gåner innan man vet, första gången vet man inte alls vad man ska vänta sig. Är det en club är det en pub? Andra gången vet man precis och om man gillar det dansar man bort natten. Lika dant med områden och marknader, kommer det vara en massa skrot med hemlösa knarkare eller en marknad med små fynd? Kommer restrangen att vara pris värd eller kommer vi få lite mat för pengarna?
Kommer pupen vi läste om i time out vara fylld av 35 årigar eller av människor i vår egen ålder? Kommer konsten på museumet vara svår eller något som väcker en kännsla i oss? På så vis upptäcker vi London bit för bit igen.

Kankse är det tur att vi har ett år här, för jag har snart varit här i 4 månader och inte hunnit med allt jag vill. Inte hittat allt jag söker än.