måndag 12 april 2010

Du har missförstått, jag är inte värd det här, jag har ingetting som du vill ha.

Jag träffar de dära blekblå ögonen igen. Kan inte motstå. Och fast de bara var 45 minuter sedan jag släpade på en tung väska har alla bladen i parken nästan slagits ut. De vita körsbergsblommorna lyser i det dunkla ljuset.
Klockan är 20,30 och han är i tid jag är 1 minut sen. Hans skjorta är rutig i de finaste färgerna blått, rött och vitt. Jag ger mig ut på okänt hav när jag börjar prata om poltiska val, makt kamp, krig och förlorad tro. Han prata ibland så svår engelska att jag förstår vart tredje ord.

En irlensk pub med irlensk musik och vi pratar om förlorade gittarrdrömmar och om att spela marakas varje musiklekton i tre år. Tro, liv, skola, allt går att prata om, allt går så lätt. Ibland så tappar jag tråden då de blek blå ögonen får mig helt ur balans.
Walk up the hill, there is someone I like, his has those skrinkles close to his eyes, but therir is not from crying he laoguh more then I. Tänker jag.

Ett glas, en flaksa vin och jag vill aldrig gå hem och när vi väl lämnar puben med den irlenska musiken tar han min hand. Det är en ganska kall vår natt.
Huvudet är fullt av rosa bommul och då kysser han mig. Jag honom och allt står still och rör sig så fort på samma gång.

Springer hela vägen hem
Det är inte jobbigt, har aldrig varit lättare, snabbare och så kort väg hem.

"Du har miss förstått, jag är inte värd det här jag har inget som du vill ha. Kyss mig inte det kommer bara leda till något ont. Du kysste mig nyss det kommer bara leda till något ont"

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar