För den där tiden, som bara går för att aldrig komma igen.

Det var fredag och i klänningen var denna. Dock inte så oskärp. Vi irrade runt i Nothing hill och hittade aldrig resturangen. Den resturangen som var varm som en bastu, men där åt jag massa skaldjur det var gott. Vi drack öl på gatan vid coventarden och sedan dansade vi till 90 tals hit. Allt detta med älskade syster, pelle och sofie.

Lördag.



Jag hade inte med mig kameran på portobello road. Det var strålande sol sken och en jätte fin picknick i parken! Där i parken låg jag och sofie i timmar och försökte få tillbacka förlorad sömn. Medans Pelle och ellinor gav sig ut på nya äventyr på egen hand. På kvällen hadde jag och sofie middag på min balkång. Vi tog det bästa vi visste på en tallrik och åt det i sommarkvällen. Det var ibland det finaste jag varit med om i London. Efter maten lyssnade vi på franskpling plong och så låg jag på rygg och såg på hur himlarvalvet blev mer mörkblått och hur stora flyg plan flög förbi som fåglar.

Söndag.

Jag visar gatan där jag bor.
Min vindsvåning och så åt vi pizza i convernt garden
Sedan sa vi hej då
Ursch jag hatar, hatar säga hej då
Men de var fint att de kunde komma och fina saker tar ju alltid slut
Någon gång

Jag och Sofie hittade skuggan och pratade tills vi somnade
Sedan rodde vi båt :)
Sofie har aldrig rått båt
Hon fick in det ganska snabbt, envis som hon är
Lika envis som jag

Det var toppen att ro båt

Glassmoln.

Vi köade i evigheter för att få glass
Karlsson gillar egentligen inte glassen
Men jag tycker hon ser ganska nöjd ut ändå

Vi drar till Nothing hill
där lagar vi svensk mat, lyssnar på svensk musik
Elliot diggar våra köpttbullar men inte såsen
Engelska människor verkar inte igllar sås alls det som är så gott!
Vi hadde det toppen fint i hans lilla lägenhet.

Elliot bjöd oss på super god italiensk glass
Vi vandrade runt i ett folk tomt nothing hill
Det var vart och vackert
Vi pratade om livet, döden, religoner och andra filosofiska problem
På engelksa
Jag gick igenom parken hem
i linne och shorts klockan var 23 och jag frös inte
Inte så dumt alls